lördag 11 februari 2012

I vantan pa...vadda?

Ja. Jag befinner mig nu i ett tillstand av vantan. Man kan kalla det spand forvantan kanske. Vi (jag, Daniel, Sara och Artemis) har kommit fram till Arequipa efter en bussresa pa sjuka slingrande vagar. Ibland oppnades bussdorren och man kunde spana ner i ett stup dar havet langst ner brots i enorma vagor. Living on the edge alltsa. Sedan har det varit desto lugnare. Tiden har agnats at lite teambuilding och vi fyra har hangt intensivt och lart kanna varandra lite mer. Forutom att de andra har en brinnande passion for reggeaton och bachata (latinamerikansk smormusik), medan jag trodde att man bara kunde lyssna pa sant pa skoj, tror jag att vi matchar varandra ganska bra.

Vara handledare German och Maura ar varldens sotaste, men jag maste erkanna att jag kanner mig lite som ett barn i deras omhandertagande armar. Hela den har veckan har namligen agnats at "acklimatisering" och ni som har foljt den har bloggen vet att det stadiet gick jag igenom redan under veckan i Lima. Nu kanner jag mig redo for nasta steg, att kasta mig in i de sociala problemens och relationernas omtumlande varld. Istallet har veckan agnats at en citytour, dar de har visat oss runt i staden och i omgivningarna. Idag ska vi traffa familjerna dar vi ska bo i nagra veckor fran och med onsdag. Men. Jag forsoker att njuta av att ta det lugnt och kanna  mig omhandertagen, tids nog kommer det nog igang med allt. Kanner bara sa tydligt att jag inte ar sugen pa en festar-resa, jag vill forsta, lara mig saker, ja ni vet. Jag och Daniel kopte en bok som skulle handla om Perus historia, men det visade sig att den borjade vid kolonialiseringen och hyllade de spanska conquistadorerna som modiga hjaltar, som tyvarr hade lite problem med indianerna. Sa vi far nog hitta en annan bok. Arequipa i alla fall kanns som en jakligt bra stad att bo i ett tag. Det ar ett mycket lugnare tempo an i Lima och den ar valdigt vacker. Manga gamla byggnader ar byggda av en vit vulkansten, darfor kallas stan La ciudad blanca (den vita staden). Staden ar omgiven av atta vulkaner men eftersom det har varit mulet den storsta delen av tiden vi varit har har jag inte sett en enda an. For ovrigt sa ar det jordskalv varje dag har, men de flesta ar sa sma sa man marker dom inte. Jag har inte markt nagot an i alla fall. Jag fortsatter i alla fall att vanta pa det inre jordskalv som ska kasta mig in i den brinnande lavan av sjalvinsikt och en djupare forstaelse for den stora vida varlden.

P.S. Pa tal om bajshistorier som jag tidigare tog upp maste jag beratta att jag nu varit med om att en kille fran hostelet i Lima bajsade ner sig nar vi var ute pa en promenad. Tyvarr tror jag att han var lite intresserad av mig, vilket gor saken annu varre. Men men, det ar battre att skratta an att grata och nu har bade han och jag en rolig historia att beratta for barnbarnen. PPS. Jag hoppas att detta aldrig hander mig eller nagon av er. DS.

1 kommentar:

  1. Hej Anna! Åh vad kul det ska bli att följa dig på ditt äventyr! Att du bloggar känns helt rätt, blondinbella har fått en vass konkurrent... jag för min del litar inte på bloggare som inte drar ordvitsar eller skriver om bajs. Lycka till med allt! Puss och kram!

    SvaraRadera