Jahapp, sa har man akt pa sin forsta turistdiarre da. Kanns bra, man ar liksom inte en riktig turist innan det har skett, lite som en initieringsrit tanker jag mig att det ar. Nu kan man dela bajshistorier med andra backpackers och sadar, ser fram emot de glada skratt det kommer att ge oss. Innan jag overfolls av en elak bakterie har jag dock hunnit med en hel del. Besoket pa Ifejant var hur intressant som helst. Det ar alltsa en organisation som jobbar for att starka barn som arbetars rattigheter. De arbetar inte MOT barnarbete, utan tycker att man ska skilja pa arbete som exploaterar barn och annat arbete. Barnen som ar engagerade i organisationen maste ga i skolan ocksa, men efter skolan arbetar de med allt fran att odla gronsaker till att salja mineralvatten. Nar vi besokte Ifejant hade de nagot sorts arsmote och shit vad intressant det var. Dar satt barn pa atta ar och forde avancerade resonemang om hur de kan stodja varandras verksamheter och promota arbetande barns rattigheter. De var stolta over sina arbeten och ville visa hantverk de tillverkat och beratta om hur de jobbade med nya affarsideer som att tillverka yogurtdrinkar. De vuxna var dar som stod, men tanken ar att barnen sjalva ska driva organisationen framat, vilket de faktiskt gor. Kanns helt sjukt nar man tanker pa dessa barn som gar i skolan, sedan jobbar hela kvallen och aven engagerar sig fackligt och sen jamfor man med svenska barn. Slutsats: jag vill veta mer om detta! Eventuellt gora min fordjupningspraktik pa nagot liknande stalle eller detta. Efter motet drog jag och fransoserna ut till Titos strandvilla som lag pa en paradisstrand. Dagen efter var det lite rafting och sen bad i havet. Nu ar jag tillbaka i Lima, dalig i magen men glad i hagen. Jag har bytt hostel till ett lite lugnare (ja, jag ar en tant), delvis pa grund av en galen femtioarig engelsk kvinna som bodde pa det forra. Hon pratade konstant for sig sjalv och med mig, och pastod att jag sag ut som hennes dotter och att hon kande en san connection med mig. Nar hon borjade fora en intensiv overtalningskampanj om att vi skulle byta till ett dubbelrum, hon och jag, for att en chilenare snarkade blev jag lite less. Varfor dras alltid galningar till mig och nar ska jag lara mig att inte ta pa mig deras inre oro? God only knows...nu ska jag snart ga och lagga mig for att bli pigg till imorgon. Buenas nachos som min van Elin skulle saga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar