torsdag 29 mars 2012

Det ar hans fel!


Hans fel att jag inte gjort ett blogginlagg pa sa lange alltsa. De senaste veckorna har jag hangt runt med den har typen som heter Miguel och hans vanner, som nastan alla ar resande musiker. Nar man ar en "Musico viajero" aker man runt till olika stader och lever for dagen pa ett sant dar fritt och harligt satt som ar asgott for dom och sakert skitjobbigt for dom som eventuellt vill vara deras flickvanner. OBS. Jag vill alltsa inte vara Miguels flickvan. Han for ivag igar och jag gor samma sak idag, for nu ar det var lediga vecka! Sitter nu pa terminalen och ska aka 15 timmars buss till Lima snart, bussen ska ta mig till ett yoga-ekologisk odling-andlighets-center pa en strand som min van Shana sa var helt underbart. Darefter gar farden till Ayacucho dar man firar Semana Santa (paskveckan) pa ett valdigt traditionellt och haftigt satt.

Annars har det varit fullt upp med studiebesok och ovantade moten och handelser. En av favoriterna var ett besok pa ett kvinnofangelse. Vi fick ga runt med socialarbetaren helt fritt inne pa fangelset och hon borjade prata med nagra av internerna som satt och stickade pa en sang. "Beratta nu for vara gaster varfor ni sitter inne" uppmanade hon. "Mord", svarade de stickande kvinnorna i kor. "Jaha, ar det din lille son du har mordat eller hur var det?" fragade socialarbetaren en av de trevliga kvinnorna. "Nej min man", svarade kvinnan. Det var lite svart att fortsatta samtalet pa ett avslappnat satt efter denna ordvaxling. En annan favorit ar nar jag fick vara med i peruansk radio. En van som heter Leydi har ett eget radioprogram och jag fick vara med och ge en halsning till alla starka peruanska kvinnor som kampar for sina rattigheter. Det gick ju hyfsat bra med den inrepeterade halsningen, men sen borjade Leydis faster som hade ett annat program stalla fragor till mig av typen "Anna, du som ar socialarbetare: hur ska vi losa problemet med all misshandel i familjen som finns i Peru?". Jag hostade lite nervost och fastern bortforklarade min tystnad for lyssnarna med att jag annu ar lite ung och det ar inte latt att veta osv. Jaja, det blir battre nasta gang! Nedan ser ni bildbevis pa min radiokarriar, nu maste jag ga till bussen, aterkommer snart. Inga mer dreadssnubbar ska langre komma i vagen for min blogg, i promise:)


onsdag 7 mars 2012

Nya vanner, en Chile-resa och massageinspiration!

Livet under vulkanerna fortsatter i en lugn men anda sprudlande takt. Jag borjar kanna mig riktigt hemma i Arequipa nu och har fatt fina rutiner. Jag och Artemis har hittat en favoritrestaurang dar vi brukar ata lunch. Den ar vegetarisk och pa vaggen star det "jag ater inte mina vanner". Bara det kanns himla sjysst och sen ar det inte helt fel att en meny med forratt, huvudratt och efterratt kostar ca 16 kronor. Idag blev vi vanner med agarens dotter som pluggar litteratur och har forfattardrommar. Varje mandag, onsdag och fredag gar jag pa yoga och dar fick jag idag min kanske basta nya van hitills. En amerikansk tjej som ar helt fantastisk, vi har suttit och pratat oavbrutet i nagra timmar nu och har bestamt att vi ska hanga mycket innan hon aker om tva veckor. Det ar oforskamt latt att fa nya vanner i Arequipa. En annan van jag har fatt, som jag inte bestamt om han ar mest jobbig eller mest harlig ar Ricardo, en peruan fran Iquitos (som ligger i regnskogen). Han har ett fint hjarta men ar lite patrangande och gillar att dricka nagra ol for mycket. En annan rolig grej ar att han spelar i ett rockband som heter Inca Metal. Det tycker jag var lite kul i alla fall. Men jag tror faktiskt att de ar ratt kanda for han lever pa tydligen pa musiken.

Nu i helgen var vi i Chile, i Arica som ligger pa gransen. Slutsatsen efter helgen ar att Chile ar renare, bilarna stannar vid overgangsstallet, empanadasarna ar godare och killarna snyggare. Dock ar det dyrare och taxichaufforerna ar mycket otrevligare. Det ar en enorm skillnad bara man korsar gransen, Chile kanns typ som Europa medan Peru ar ett enda kaos, fast ett trevligt kaos.

Den stora inspiratinen idag kom nar vi halsade pa ett Albergue for overgivna barn. I Peru har de annu inget fosterfamiljssystem eller nagon fungerande familjeterapi sa sa fort det finns problem i familjen sa lamnar man barnet pa barnhem ungefar. Det ar naturligtvis inte sa jakla bra for barnen som har ett extremt omhetsbehov, men istallet hamnar i nagot som liknar ett fangelse och darigenom blir straffade for att deras foraldrar inte klarar av att ta hand om dem. Idag borjade jag i alla fall massera en av killarna och effekten var total. Killen var helt salig och somnade nastan pa sin stol. Da tankte jag att en liten sak som skulle kunna forbattra de har killarnas vardag lite grann skulle vara att infora daglig taktil massage, som man gor i manga forskolor i Sverige. Om de fick massera varandra skulle sakerligen deras relationer pa hemmet forbattras ocksa. Jag tror att det skulle kunna vara ett sjukt bra projekt! Fragan ar om jag ska jobba pa att genomfora det har och nu eller inte, men i vilket fall kanner jag mig otroligt inspirarad (och ja, lite manisk:). Ska jobba undan manin nu och ga och lagga mig for imorn blir en tidig morgon, godnatt!