onsdag 7 mars 2012

Nya vanner, en Chile-resa och massageinspiration!

Livet under vulkanerna fortsatter i en lugn men anda sprudlande takt. Jag borjar kanna mig riktigt hemma i Arequipa nu och har fatt fina rutiner. Jag och Artemis har hittat en favoritrestaurang dar vi brukar ata lunch. Den ar vegetarisk och pa vaggen star det "jag ater inte mina vanner". Bara det kanns himla sjysst och sen ar det inte helt fel att en meny med forratt, huvudratt och efterratt kostar ca 16 kronor. Idag blev vi vanner med agarens dotter som pluggar litteratur och har forfattardrommar. Varje mandag, onsdag och fredag gar jag pa yoga och dar fick jag idag min kanske basta nya van hitills. En amerikansk tjej som ar helt fantastisk, vi har suttit och pratat oavbrutet i nagra timmar nu och har bestamt att vi ska hanga mycket innan hon aker om tva veckor. Det ar oforskamt latt att fa nya vanner i Arequipa. En annan van jag har fatt, som jag inte bestamt om han ar mest jobbig eller mest harlig ar Ricardo, en peruan fran Iquitos (som ligger i regnskogen). Han har ett fint hjarta men ar lite patrangande och gillar att dricka nagra ol for mycket. En annan rolig grej ar att han spelar i ett rockband som heter Inca Metal. Det tycker jag var lite kul i alla fall. Men jag tror faktiskt att de ar ratt kanda for han lever pa tydligen pa musiken.

Nu i helgen var vi i Chile, i Arica som ligger pa gransen. Slutsatsen efter helgen ar att Chile ar renare, bilarna stannar vid overgangsstallet, empanadasarna ar godare och killarna snyggare. Dock ar det dyrare och taxichaufforerna ar mycket otrevligare. Det ar en enorm skillnad bara man korsar gransen, Chile kanns typ som Europa medan Peru ar ett enda kaos, fast ett trevligt kaos.

Den stora inspiratinen idag kom nar vi halsade pa ett Albergue for overgivna barn. I Peru har de annu inget fosterfamiljssystem eller nagon fungerande familjeterapi sa sa fort det finns problem i familjen sa lamnar man barnet pa barnhem ungefar. Det ar naturligtvis inte sa jakla bra for barnen som har ett extremt omhetsbehov, men istallet hamnar i nagot som liknar ett fangelse och darigenom blir straffade for att deras foraldrar inte klarar av att ta hand om dem. Idag borjade jag i alla fall massera en av killarna och effekten var total. Killen var helt salig och somnade nastan pa sin stol. Da tankte jag att en liten sak som skulle kunna forbattra de har killarnas vardag lite grann skulle vara att infora daglig taktil massage, som man gor i manga forskolor i Sverige. Om de fick massera varandra skulle sakerligen deras relationer pa hemmet forbattras ocksa. Jag tror att det skulle kunna vara ett sjukt bra projekt! Fragan ar om jag ska jobba pa att genomfora det har och nu eller inte, men i vilket fall kanner jag mig otroligt inspirarad (och ja, lite manisk:). Ska jobba undan manin nu och ga och lagga mig for imorn blir en tidig morgon, godnatt! 

1 kommentar:

  1. så fint det låter som att du har det!! vegetarisk mat och snygga chilenare (fast jag tror fortfarande att du omedvetet ignorerade deras runda huvuden). och massage på det. jag har just fått en helkropps av elinpelin och känner mig lyxig. hoppas vi pratar snart!! puss

    SvaraRadera