tisdag 31 januari 2012

Ack(lima)tisering

Sakta men sakert haller jag pa att acklimaterisera mig (och bara sa ni vet sa tror jag inte att jag orkar hitta hur man gor de svenska bokstaverna sa det far funka anda, jag kanske gor det nasta gang). Jag befinner mig i stadsdelen Barranco, som tydligen ar den bohemiska delen av Lima. Det ar fint har. Jag bor pa ett hostel...alla som kanner mig vet att backpacking inte ar min favoritgrej och utovarna av denna sport inte mina favorittyper, sa jag jobbar pa att vara oppen och det gar ganska bra. Jag har hittat tva fina fransman och idag nar vi akte in till stadens centrum hande nagot mycket mycket markligt. Jag har mailat lite med en kille som heter Tito som ar kompis till min gode van Allan, for att vi skulle ses i Lima och ta en kaffe eller sa. Jag har ingen aning om hur han ser ut. Plotsligt nar jag och fransmannen ska ga over gatan hor jag nagon saga "Anna Pollak". Jag vander mig om och fragar om killen bakom mig just sa mitt namn och han presenterar sig som Tito. Han sa mitt namn for att beratta for sin fru att han ska traffa en svensk tjej som ar kompis till Allan. I en stad pa atta miljoner manniskor traffar jag alltsa pa honom av en slump....wow. Sa nu kanske jag och fransmannen ska hanga med dom till ett beachhouse och gora rafting eller vad det heter. Ar inte saker, men tror att det betyder att aka sadar fort i en gummibat nerfor en flod. Tito och hans baskiska fru var riktiga parlor i vilket fall, sa det var en jakla tur! Imorgon borjar ocksa praktiken officiellt med ett besok pa Ifejant, som organiserar arbetande barn. Jag veta att vi ska traffas 10.30 imrgon men inte var. Litar pa att detta loser sig lika bra som det har med Tito. Lima ar for ovrigt mycket sympatiskt, busy som bara den, men manniskorna ar trevliga och jag kanner mig ganska hemma. Eller hemma ar val at ta i men jaja ni vet...

fredag 27 januari 2012

Att (al)packa

Att packa alltså. Ja förresten ni förstod väl min ordvits? Alltså det finns sjukt många alpacka-djur i Peru. De är som lamor, fast de är mindre och har bättre päls att göra kläder av. Men jag ska lägga av med att förklara mina ordvitsar, det förstör ju lite grejen med det hela. För jag tror det blir en hel del ordvitsar på den här bloggen, jag måste nog ha dem för att väga upp den, i mina ögon, lite pretentiösa grejen med att blogga. Men här kommer ni alltså kunna följa mina (såklart) sjuukt spännande äventyr i Peru. Just nu lyssnar jag i och för sig mest på The Tallest Man on Earth och packar, inte så himla nervkittlande kanske? Men det blir bättre. Jag har tre förväntningar på den här femochenhalvmånaders-vistelsen i America Latína: Att få ny inspiration till hur jag kan förena aktivism för social rättvisa och socionomyrket, att insupa lite andlig visdom från ättlingar till incafolket och att få en fin solbränna. Återstår att se hur det blir....imorgon åker jag: HEJDÅ!