måndag 9 juli 2012

Avslut och avsked

Fyra ynka dagar tills jag paborjar resan hem. Och jag langtar nu! Befinner mig nu pa Isla Ometepe, en fantastiskt vacker och rofylld liten o i Lago Nicaragua. Har har jag sett manga apor, maga papegojor och stora fargglada fjarilar. Varfor langtar jag da hem kan man fraga sig? Jo, jag har just gjort samma upptackt som han i In to the wild gjorde innan han dog, namligen: det ar inte sa kul att vara ensam. Har varit ensam har i ngra dagar nu och det borjar ga mig pa nerverna, men jag har annu mindre lust att soka sallskap hos gringosarna pa barerna och nicaraguanerna som behandlar mig som en av gringosarna pa barerna. Menmen, jag soker sallskap hos naturen och internet och det funkar bra.

Saknar Peru mycket. Sista tiden blev inte alls som jag planerat och skrev om i mitt forra inlagg. Istallet akte jag till Cusco med Miguel och spelade musik med honom och hans vanner pa restauranger, pa gatan och pa en bar. Vi blev som en liten familj och det var svart att lamna bubblan av karlek som skapades under de tva veckorna. Men nu kanner jag mig annu mer saker pa att jag en dag kommer att atervanda till Peru. Emellan Cusco och Nicaragua har jag ocksa hunnit med lite fint hang med Allan och Linea i Costa Rica, vi sag en vulkan uppifran, badade i naturreservat och at sjukt goda matbananer.

Det har varit mycket kul att blogga maste jag saga, aven om jag kanske inte varit superaktiv. Tack alla som har lagt tid pa att lasa om mina aventyr i Incans magiska land. Vi ses snart i Sommarsverige!

måndag 11 juni 2012

Fran bergsget till djungelvral







--------->






Nu har jag lamnat bergen for ett tag, tills det ar dags for Ostersund igen da. Mellanlandar nu i Arequipa dar jag bor hos min 45-ariga nya van fran Coporaque (en av kvinnorna som ager det sjukt mysiga cafeet dar) och hennes foraldrar. Jag har blivit adopterad som nan sorts gladjespridande barnbarn dar och jag far en kansla av att de inte vill slappa ivag mig till den farliga regnskogen. Men pa tisdag bar det av, forst till Lima dar jag ska traffa vanner jag larde kanna i Ayacucho och sen Tarapoto som ligger i Amazonas. Spannande...

Den sista tiden i Coporaque var jattefin, tjejgruppen har verkligen varit hur intressant som helst att jobba med och aven om det bara blev tre tjejer som holl sig kvar sa gjorde det absolut ingenting. Jag fick verkligen lara kanna dem och bli en del av deras liv for ett litet tag och jag tror att det lilla taget kan ha varit valdigt viktigt for dem. Det kryllar inte direkt av manniskor som de kan beratta om sina kanslor, upplevelser och tankar for i Coporaque och att ha nan som fragade dem om deras asikt verkade ganska nytt for dem. I det stora hela ar jag darfor jakligt nojd med min insats och min praktik overhuvudtaget. Jag har lart mig sa mycket om communitywork och ar inspirerad till att fortsatta med den typen av arbete. Jag har verkligen en kansla av att jag kommer komma tillbaka till Coporaque en dag, vet inte nar men en dag blir det! Men nu ar det alltsa slut med arbete och dags for semesterslackande. Ar lite smaradd for myggorna, ormarna och backpackersarna som bara vill prata engelska jag kommer mota pa min fard, men jag tror jag klarar det. Sen den 27 juni flyger jag till Costa Rica for att mota upp basta Allan och Linea, ska bli sa grymt kul. Kram pa er alla, jag saknar er ska ni veta! Nu ar det dags att dra och kolla pa Sverige-Ukraina:)    

söndag 27 maj 2012

La Coporaqueña


Som ni ser haller jag nu pa att forvandlas till en akta Coporaqueña, tyvarr har jag inte kopt en egen dress for dom ar lite dyra men jag har i alla fall min egen broderade Colca-hatt som jag har pa mig nastan dygnet runt. Just nu ar jag i Arequipa, har varit har over helgen for att saga hejda till Daniel och Artemis som drar ivag nu. Men annars ar det Coporaque for hela slanten. Har borjat komma in i lantlivet och fatt valdigt fina vanner dar. Antligen har jag fatt igang min tjejgrupp efter manga om och men, kanns jattefint verkligen. Ska faktiskt stanna en vecka extra dar for att fa till fler traffar med tjejerna. De ar sa intelligenta och imponerande och starka. Att jobba pa dagiset ar lite av en utmaning, jag och dagisfroknarna har sa olika uppfattningar om hur man jobbar med barn att det ar som att spela fotboll med nan som spelar handboll ungefar. Den stora konflikten har varit SANDLADAN. Nagra franska voluntarer har byggt en sandlada och barnen alskar saklart att leka i den. men froknarna och foraldrarna vill inte att barnen smutsar ner sig. Sa de stanger in barnen istallet ochs a springer de runt pa en liten yta och slass. Samtidigt forstar jag att det ar latt att saga i sverige att det inte spelar nan roll om barnen smutsar ner sig, vi har ju tvattmaskin. Medan har tvattar man en gang i veckan, plus att nastan ingen har varmvatten. Nu ska jag snart tillbaks till landet. Hoppas bara att inte nagra arga foraldrar slar ihjal mig for att jag pratar om sex med deras dottrar! Neeej da oroa er inte, de nojer sig nog med att skalla ut mig:)

söndag 6 maj 2012

Livin la vida Colca

Hola amigos! Ja, jag borjar fa lite svart att prata andra sprak an spanska nu, markte jag igar nar det kom en grupp turister och jag forsokte prata engelska och franska och foll platt. Jag bor numera i Coporaque, pa 3750 meters hojd. Det gar runt asnor och grisar pa gatorna och om man ska kopa en tomat tar det ungefar en halv dag for man maste vanta pa bussen in till Chivay som ar den storre byn. Tempot har pa landet ar utmanande for mitt otaliga temprament, men jag tror det ar nyttigt. Hitills har jag mest jobbat med att arrangera ett ungdomsutbyte dar ungdomar fran Arequipa kom till byn och lekte loss med ungdomar fran Coporaque. Eleverna fran Arequipa kom fran en privatskola och snacka om att det ar helt olika varldar ungdomarna lever i. Arequipabarnen hade med sig iphones och fragade vart alla familjers bilar ar nanstans (tror att det kanske ar en familj i hela Coporaque som har bil). Men i slutet av kvallen var alla vanner och det var ju det som var meningen, att lata tva varldar motas.

Innan jag borjade min fordjupningspraktik hann jag tillsammans med Artemis, Daniel, Sara och German besoka massor av olika byar i Colca. De har alla sin speciella touch. I Canocota fanns det bara gamlingar kvar, vi lyckades skrapa ihop de enda fem ungdomar som finns i byn och ha ett mote om framtidsdrommar. De flesta planerade att flytta darifran. I Tuti har de nagot som kallas La ley seca (den torra lagen), det ar forbjudet att dricka alkhohol forutom pa vissa hogtider. Lagen tvingades fram av en kvinnororelse som var trotta pa att deras man drack och misshandlade dom. Fram tills pa nittiotalet sa kunde brott mot lagen straffas med att man hogg av ett ora. Coporaque kanns som en av de mer blomstrande byarna i Colca, med mer smaskalig turism och sociala projekt. Fransmannen som har startat upp organisationen som jag praktiserar pa ar en eldsjal som typ aldrig sover. Min plan for de nasta fyra veckorna ar att jobba pa byns wawawasi (dagis) med att utveckla deras utomhuspedagogik och dessutom starta upp en tjejgrupp med 15-16-aringar, lite som Ellen-gruppen jag hade i Ostersund fast i peruansk kontext. Allt det har ska bli spannande men jag kanner mig ocksa lite lat och det ska inte bli helt fel att borja resa i borjan av juni.Nu ska jag dra och bada i varma kallor, for det ar sa man dushar har i Colca:)

onsdag 18 april 2012

Semesterbilder


Akte till Hare Krishna-centret, har ar deras tempel och akrar

Sa har glad och upplyst blev jag efter mina dagar dar

Sen akte jag till Ayacucho, hittade nya vanner och kvinnor som lagade marsvin over oppen eld

 Vattenfall och eucalyptusblad. Vi badade i vattenfallet sen och sjong. Som ni ser fortfarande mycket glad och harmonisk

                              Sen akte jag till Paracas vid kusten for att...ja for att halsa pa Miguel

Och sa har trott och sliten blev jag efter det. Tur att det var dags for retreat i Colcadalen efterat. Berattar mer om det snart:)

måndag 2 april 2012

Hare Krishna Hare Krishna...

Sitter pa ett svettigt internetcafe i Lima och kanner mig lyckligt lottad. Kommer precis fran fyra intensiva dagar pa Eco Truly Park, ett stalle som visade sig tillhora Hare Krishna. Och oroa er inte, jag tanker inte ansluta mig till rorelsen, men jaklar vad dom gor manga saker ratt alltsa! Under de har dagarna har jag mott sa manga odmjuka manniskor som verkligen vill jobba med sig sjalva for att bli battre och mindre egoistiska manniskor. Manga icke-religiosa manniskor har ju ocksa det har malet, men pa nagot satt forstar jag nu for forsta gangen meningen med att vara religios. Om man vill agna sig at att bli en battre manniska for Guds skull ar det liksom mer effektivt an om man gor det for sin egen skull. For om man gor det for sin egen skull ar man liksom tillbaka i egoismen igen. Det har med att allt man gor ska vara for att tjana Gud/Krishna ger nog anda resultat i kvaliten pa garningarna man gor och tankarna man tanker. 

Forutom teologiska och andliga funderingar har de har dagarna bjudit pa inspirerande manniskor, bland annat en fantastisk italiensk kvinna som heter Luna som bjod pa kundalini yoga och reiki healing som andra bjuder pa smagodis. Jag har aven nastan gift mig med en Hare Krishna- munk, for att hjalpa honom att fa uppehallstillstand i Sverige. Han berattade att han ville bo i Goteborg for att han hade vanner i Hare Krishna templet dar och vi var helt seriosa med planen tills han avslojade den riktiga anledningen att han ville flytta dit. Han har namligen en flickvan dar, och det visar sig naturligtvis att jag kanner henne! Vi var med i samma teatergrupp for nagra ar sedan. Da insag jag i alla fall att det nog ar smartare om han soker uppehallstillstand genom henne, sa vi slipper ljuga, fejka foton, lara oss allt om varandra och sa vidare. Haha. Varlden ar sa rolig ibland. "Krishna har humor", som Dharma, en konstnarsmunk pa stallet, skulle ha sagt. En annan bra sak ar att jag har fatt stirra pa, bada i och dansa med havet igen. Ikvall gar farden vidare till Ayacucho, jag ar riktigt glad och alskar just nu att resa sjalv! Karlek och ljus fran er nyligen andligt uppvaknade van:)

torsdag 29 mars 2012

Det ar hans fel!


Hans fel att jag inte gjort ett blogginlagg pa sa lange alltsa. De senaste veckorna har jag hangt runt med den har typen som heter Miguel och hans vanner, som nastan alla ar resande musiker. Nar man ar en "Musico viajero" aker man runt till olika stader och lever for dagen pa ett sant dar fritt och harligt satt som ar asgott for dom och sakert skitjobbigt for dom som eventuellt vill vara deras flickvanner. OBS. Jag vill alltsa inte vara Miguels flickvan. Han for ivag igar och jag gor samma sak idag, for nu ar det var lediga vecka! Sitter nu pa terminalen och ska aka 15 timmars buss till Lima snart, bussen ska ta mig till ett yoga-ekologisk odling-andlighets-center pa en strand som min van Shana sa var helt underbart. Darefter gar farden till Ayacucho dar man firar Semana Santa (paskveckan) pa ett valdigt traditionellt och haftigt satt.

Annars har det varit fullt upp med studiebesok och ovantade moten och handelser. En av favoriterna var ett besok pa ett kvinnofangelse. Vi fick ga runt med socialarbetaren helt fritt inne pa fangelset och hon borjade prata med nagra av internerna som satt och stickade pa en sang. "Beratta nu for vara gaster varfor ni sitter inne" uppmanade hon. "Mord", svarade de stickande kvinnorna i kor. "Jaha, ar det din lille son du har mordat eller hur var det?" fragade socialarbetaren en av de trevliga kvinnorna. "Nej min man", svarade kvinnan. Det var lite svart att fortsatta samtalet pa ett avslappnat satt efter denna ordvaxling. En annan favorit ar nar jag fick vara med i peruansk radio. En van som heter Leydi har ett eget radioprogram och jag fick vara med och ge en halsning till alla starka peruanska kvinnor som kampar for sina rattigheter. Det gick ju hyfsat bra med den inrepeterade halsningen, men sen borjade Leydis faster som hade ett annat program stalla fragor till mig av typen "Anna, du som ar socialarbetare: hur ska vi losa problemet med all misshandel i familjen som finns i Peru?". Jag hostade lite nervost och fastern bortforklarade min tystnad for lyssnarna med att jag annu ar lite ung och det ar inte latt att veta osv. Jaja, det blir battre nasta gang! Nedan ser ni bildbevis pa min radiokarriar, nu maste jag ga till bussen, aterkommer snart. Inga mer dreadssnubbar ska langre komma i vagen for min blogg, i promise:)