Hola amigos! Ja, jag borjar fa lite svart att prata andra sprak an spanska nu, markte jag igar nar det kom en grupp turister och jag forsokte prata engelska och franska och foll platt. Jag bor numera i Coporaque, pa 3750 meters hojd. Det gar runt asnor och grisar pa gatorna och om man ska kopa en tomat tar det ungefar en halv dag for man maste vanta pa bussen in till Chivay som ar den storre byn. Tempot har pa landet ar utmanande for mitt otaliga temprament, men jag tror det ar nyttigt. Hitills har jag mest jobbat med att arrangera ett ungdomsutbyte dar ungdomar fran Arequipa kom till byn och lekte loss med ungdomar fran Coporaque. Eleverna fran Arequipa kom fran en privatskola och snacka om att det ar helt olika varldar ungdomarna lever i. Arequipabarnen hade med sig iphones och fragade vart alla familjers bilar ar nanstans (tror att det kanske ar en familj i hela Coporaque som har bil). Men i slutet av kvallen var alla vanner och det var ju det som var meningen, att lata tva varldar motas.
Innan jag borjade min fordjupningspraktik hann jag tillsammans med Artemis, Daniel, Sara och German besoka massor av olika byar i Colca. De har alla sin speciella touch. I Canocota fanns det bara gamlingar kvar, vi lyckades skrapa ihop de enda fem ungdomar som finns i byn och ha ett mote om framtidsdrommar. De flesta planerade att flytta darifran. I Tuti har de nagot som kallas La ley seca (den torra lagen), det ar forbjudet att dricka alkhohol forutom pa vissa hogtider. Lagen tvingades fram av en kvinnororelse som var trotta pa att deras man drack och misshandlade dom. Fram tills pa nittiotalet sa kunde brott mot lagen straffas med att man hogg av ett ora. Coporaque kanns som en av de mer blomstrande byarna i Colca, med mer smaskalig turism och sociala projekt. Fransmannen som har startat upp organisationen som jag praktiserar pa ar en eldsjal som typ aldrig sover. Min plan for de nasta fyra veckorna ar att jobba pa byns wawawasi (dagis) med att utveckla deras utomhuspedagogik och dessutom starta upp en tjejgrupp med 15-16-aringar, lite som Ellen-gruppen jag hade i Ostersund fast i peruansk kontext. Allt det har ska bli spannande men jag kanner mig ocksa lite lat och det ska inte bli helt fel att borja resa i borjan av juni.Nu ska jag dra och bada i varma kallor, for det ar sa man dushar har i Colca:)
Innan jag borjade min fordjupningspraktik hann jag tillsammans med Artemis, Daniel, Sara och German besoka massor av olika byar i Colca. De har alla sin speciella touch. I Canocota fanns det bara gamlingar kvar, vi lyckades skrapa ihop de enda fem ungdomar som finns i byn och ha ett mote om framtidsdrommar. De flesta planerade att flytta darifran. I Tuti har de nagot som kallas La ley seca (den torra lagen), det ar forbjudet att dricka alkhohol forutom pa vissa hogtider. Lagen tvingades fram av en kvinnororelse som var trotta pa att deras man drack och misshandlade dom. Fram tills pa nittiotalet sa kunde brott mot lagen straffas med att man hogg av ett ora. Coporaque kanns som en av de mer blomstrande byarna i Colca, med mer smaskalig turism och sociala projekt. Fransmannen som har startat upp organisationen som jag praktiserar pa ar en eldsjal som typ aldrig sover. Min plan for de nasta fyra veckorna ar att jobba pa byns wawawasi (dagis) med att utveckla deras utomhuspedagogik och dessutom starta upp en tjejgrupp med 15-16-aringar, lite som Ellen-gruppen jag hade i Ostersund fast i peruansk kontext. Allt det har ska bli spannande men jag kanner mig ocksa lite lat och det ska inte bli helt fel att borja resa i borjan av juni.Nu ska jag dra och bada i varma kallor, for det ar sa man dushar har i Colca:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar