onsdag 29 februari 2012

Hullerombuller-tankar

Det var ju ett tag sen jag skrev nu, sa bast att rensa tankarna innan de blir for manga. Vi har varit pa jattemanga intressanta studiebesok, allt fran albergues (typ barnhem) for overgivna och kriminella barn till en halsocentral som hade varldens coolaste feministdoktor. Jag har lamnat de flesta stallen med en extrem odmjukhet infor de manniskor som jobbar dar, ofta langt mer an heltid. De ar sa starka, duktiga, fantastiska och smarta och de behover alla handskas med en regering som inte bryr sig ett skit om sin befolkning och en kyrka som garna vill hjalpa manniskor sa lange det inte handlar om SEX OCH SANT SNUSK USCH. Bara det att sexualupplysning ar nagot av det som behovs mest i det har landet.

Tydligen finns det inga starka politiska partier i Peru, innan valet bildas partier hejvilt och ledarna kommer pa nan haftig slogan som exempelvis "alla ska vara rika" och mutar folk att rosta pa dom. Innan valet pratar alltid ledarna (typ Humala som ar president nu) om bonders och arbetares rattigheter och efterat kommer de alltid pa att gruvagarnas rattigheter nog var lite viktigare anda. Inget nytt under solen kanske. Men jag har funderat over varfor inte Peru har tagit samma vag som andra lander har som Bolivia och Venezuela. Varfor finns det inte en kraftfull vansterrorelse i Peru? Det verkar som att en del av svaret ligger i att regeringen och de som har makt anvander sig av terroristknepet. Fran 1980-2000 hade Peru en gerilla som hette Sendero Luminoso (Den lysande stigen) som harjade i landet. De var en vanstergerilla som fran borjan verkade ganska vettiga men i slutet agnade sig at att slakta fattiga bonder. Min handledare och manga andra verkar tro att det ar en konspiration och att det var CIA som infiltrerade gerillan men jag vet inte jag. I alla fall, sa fort nagon sager nagot som verkar lite vanstervridet sa ropar de "terrorist!!". Man maste alltsa vara forsiktig med vad man sager. Kanske ar det darfor som det svart att fa till ett motstand har.

Pa det mer personliga planet ar allt bra med mig. Magen skoter sig som den ska for tillfallet och det basta av allt: vi har flyttat ut fran fran familjen som vi bodde hos i tva veckor! Vi hade lite svart att trivas dar av olika anledningar. Mest for att pappan var ett stort mansgrissvin som pa lordagarna kom hem full, vackte sin fru (och mig!) och ville att hon skulle servera honom drinkar. Mamman gick omkring och hostade hela tiden och var antagligen ratt sjuk, men stod anda i koket hela dagarna och passade upp pa sin man, med nagot som jag tolkade som en olycklig blick. Sonen satt fastklistrad framfor teven hela dagarna och var en av de mest bortskamda barn jag nansin traffat. Kanns otroligt skont att inte bo dar langre, inte minst for att jag sliupper lyssna pa pappan som falsksjunger kareoke pa natterna. Kanner mig fri som en fagel! Flaxflax      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar